En fri studie

Jag har tidigare behandlat friheten och kommer med stor sannolikhet behandla den åter igen. Det är något som både attraherar mig med friheten och något som skrämmer mig. I förra inlägget kan vi väl säga att friheten blev lite i kläm mellan ensamheten och fångenskapen. Just nu sitter jag och funderar på om den ens existerar. Den är hal mycket hal. Nästan lite som att se upp mot stjärnorna. Desto mera man försöker se dem ju mindre av dem ser man. Tänkte klämma lite på friheten ur olika tänkares perspektiv och försöka få ihop en sammanfattning av det hela. Kan bli en lite tung läsning denna gång.

Det finns en del olika friheter. Negativ frihet som handlar om vem eller vad som står i vägen. Positiv frihet som handlar om styrandet av det egna livet. Existentiell frihet som behandlar förhållandet till det liv man fått. Moralisk frihet som söker handla efter förnuft och samvete. Politisk frihet som låter dig agera utan godtycklig maktpåtryckning. Metafysisk frihet som frågar om du verkligen kunnat välja annorlunda? Huh, måste andas. varför kan inget vara enkelt. Är ens friheten något som vi ens kan uppnå eller har vi skapat friheten som plåster på såren för att uthärda vår egen existens? Är du som läsare osäker på vilka dessa namngivna gubbar är som komma skall rekommenderar jag varmt att se över deras tankar och verk. Jag kommer dock att behöva göra ett antagande att du som läsare har en del förståelse för filosofi. Annars blir det en mycket lång text.

Det är väl olagligt att börja någon annan stans än med Camus och hans glada Sisyfos. Han menar att denne stenknuffare skulle vara fri trots sitt eviga straff. Hur kommer detta sig? Camus menar att trots att Sisyfos trots sitt fångenskap kan välja att acceptera sitt öde utan illusioner. Hans existens är evig och han kan inte ändra på den men han kan ändra på hur han förhåller sig till denna. Förstår genast hur Camus blev tvungen att ta fram ordet "Absurt" så snabbt i sin studie. Vem har vi sedan? Jo men Fjodor. Vår välkände och välläste Dostojevski. Där människan i källarhålet får agera testning för hans hypoteser. Han menar att även om man matematiskt t.ex. skulle kunna beräkna det ultimata bästa valet för oss enskilda individer skulle vi i något skede välja något som skadar oss bara för att bevisa att vi inte är maskiner. Vi vill inte bara ha det som är bra för oss, vi vill även ha valet att välja det dåliga. Dostojevskis geniala frågeställning skulle kunna sammanställas till: Kanske människans desperata försök att bevisa sin. frihet kan göra henne slav under sitt eget trots? Är vi då fria? Frågan kvarstår. Med andra ord vidare i härvan av gubbar som funderat på ämnet. Fromm, Erich. EN filosof jag mycket gärna skulle studera djupare. Jag har nyligen hittat denne och ännu inte läst mera än hans samlade sammanfattade tankar om friheten. Fromm frågar sig hur vi som förlorat så många förfäder i försöket att vara fria individer så snabbt ställer oss under auktoritär makt. Fascismen, nazismen mm. Hur kan vi känna oss fria genom att underkasta oss andra, ha sönder saker eller totalt låta oss uppslukas av skarans tankar till den nivå att vi inte längre vet vad våra egna tankar är. Sedan kallar vi detta frihet. Jag vill återkalla Camus till talarstolen. "Vad ör din kommentar på detta herr Camus?" "Absurt!" Skulle han nog vråla. Sartre å andra sidan svänger på steken och kallar oss "dömda till frihet". Han menar att vi inte kan vara utan valet. Även att inte välja har sina konsekvenser så hur vi än gör kan vi inte bli av med ett eller annat val. Vi kan inte påverka eller välja allt men vi kan precis som Camus säger välja att förhålla oss eller inte. Detta är väl bördan och domen Sartre försöker få fram. Spinoza spinner vidare och landar i nästan samma träsk som tidigare inlägg om Ishmael. Vi kan inte bli fria genom att stå utanför naturens lagar, vi måste förstå vår plats inom dem. Även om valet är vårat, är det vi som väljer eller är vi oändligt påverkad av t.ex. vår uppväxt, kultur, reklam mm. Kan vi ens göra ett eget val eller är alla val redan ett pussel av alla andras val? Jag skall försöka vara lite rolig och ställa nästa talare på Kant. Känner att klockan är rätt mycket och jag kanske borde lämna mina skämt till en annan dag då nivån känns lite suspekt. Kant menar att följa dina begär inte nödvändigtvis betyder att du är fri. Att inte kunna motstå impulsen är lika mycket att vara fången som något annat. Kant ställer höga krav på moralen så det betyder inte att vi kan hitta på vilket regelverk vi vill och sedan säga att vi är fria då vi följer det. Principerna skall kunna göras allmängiltiga. Sista gubben jag har på lager är mister Berlin, Isaiah. Denna man undersökte mestadels den positiva friheten och ansåg att den var ett starkt vapen inom politik. Han menade att om någon ansåg sig veta vad ditt sanna jag egentligen vill, kan personen Borja tvingas leva utefter denna föreställning. För att sedan kalla det befrielse. Lite skrämmande att höra detta och sedan i nästa tanke tänka men religionerna? Är de då vår positiva politiska frihetsföreställning?

Vi kan väl slå fast att friheten inte är frånvaron av ansvar och skyldigheter. Friheten är inte att slippa jobba, ha allt vi önskar, bestämma vad vi vill, följa våra begär eller underkasta oss auktoriteter och ha sönder saker.

Så vad är då denna hala tvål vi kallar frihet, går till krig för, väljer i val, håller som det absolut högsta mänskliga vikten. Har vi mist det eviga livet i Eden för att få vara fria och så vet vi inte vad frihet är? Så typiskt oss människor. Även typiskt att jag åter hamnade in bland buskarna Adam och Eva huserar i. Men tydligen är det här där alla svaren och tolkningarna kanske ligger. Fromm var inne på att olydnaden är en förutsättning för frihet. Så för att vi som människor skulle kunna bli fria och självständiga, vad nu detta innebär, var olydnaden mot Gud möjligen ett faktum vi inte kunde undgå. Även här tror jag många föräldrar känner igen sig gällande olydiga krabater i olika åldrar. Får väl låna och bygga om uttrycket i Alice i underlandet. Om du inte vet vad frihet är spelar det väl ingen roll var du söker? VI kommer inte veta när vi hittat den och om vi skulle hitta den verkar det som att vi med mening i något skede skulle göra oss av med den.

Två frågor blev att kvarstå.

1. Kanske är det inte frihet från livets alla villkor vi söker, utan frihet från känslan av att vara främmande inför vårat eget liv?
2. Om man fick välja mellan att vara fri och känna sig fri, om de inte var samma sak. Vilken skulle man välja?