Den grå ryttaren

I klädsel av stål, den på vägarna strövar

Den som drabbas, både glädjen och sorgen berövas

Som ett hav utav is, den står stilla i vinden

Ingen känsla för regnet, trots det piskar på kinden

Ett grådaskigt dis över världen den sprider

In genom bröstet på drakar den rider

Den tjyven, den stal vår sanna natur

På vakuumets hållplats, där står den på lur

Den tar oss av vägen, mot intet vi går

Själen besudlas, helt förlamad vi står

Många modiga män i en avgrund försvann

De gick vilse, blev tagna av dunklets tyrann

--Tobias Lindlöf --

Kommentarer (0)